Dans är bästa medicinen

Livet är inte alltid på topp utan ofta tyngs vi av större eller mindre krämpor av såväl fysisk som psykisk karaktär, något som ju är fullt normalt. På samma sätt som att krämpor är en naturlig del av livet så är det likaså naturligt att ha allehanda huskurer för att lindra dessa krämpor, vi har alla våra egna "mediciner", vår närmaste omgivning erbjuder ofta sina tips och råd, och dagligen bombarderas vi av information om nya supermetoder, nya piller, nya rön för bättre hälsa och välmående.

Min bästa medicin är dansen. Om jag har ont i kroppen skulle jag förvisso kunna få symptomlindring av en värktablett, men att åka och dansa har minst lika god smärtstillande effekt. Jag har många gånger tänkt tanken när jag befinner mig på dansgolvet att kroppen känns så lätt och att alla eventuella smärtor som funnits plötsligt är som bortblåsta, där i dansen finns ingen fysisk smärta och även om det skulle finnas något uns av smärta så upplevs den inte längre som hindrande. Likaså om sinnet är tungt och tankarna snurrar, även då är dansen oftast en effektiv medicin. I dansen blir allt annat nämligen satt på undantag, jag blir 100% närvarande i nuet, alla tankar skingras och alla sinnen öppnas upp för upplevelsen som finns där och då i varje ögonblick. Det är magiskt och jag har så ofta förundrats över detta fantastiska som jag fått känna i min kropp, i dansen, i njutningen, i livet!

Ibland kan det kännas tungt att åka iväg på dans, kroppen kan vara trött efter veckans vedermödor och knoppen känns tom på samma gång som den är full av tankar som flödar huller om buller och inte leder någonstans. Det är då, när jag bara vill stanna kvar i den komfortabla soffan och färdas in i den smärtsömniga och tankeirrande världen, som jag mest av allt behöver resa mig upp, ta den där duschen, plocka fram de ständigt förberedda danskläderna och de nyputsade dansskorna, lämna hemmets trygga men sövande miljö och bege mig till ett energifyllt och stärkande dansgolv. Inom några minuter är all trötthet och alla tunga tankar som bortblåsta, kraften återvänder medan värmen inombords stiger och skapar en underbar lyckokänsla, det är lika svårförklarligt som det är fantastiskt.

Förutom att dansen ger lindring för kropp och själ för stunden så är det min bestämda uppfattning att effekten kvarstår även långt efter det att kvällens sista dans klingat ut, samt att dansen likaså verkar förebyggande mot krämpor i såväl psyke som fysik.

Visst finns det givetvis både fysiska som psykiska tillstånd då dansens medicinska effekt inte räcker till eller rent av leder till försämringar. Ibland kan dansen eller dansmiljön i sig vara nära förknippad med roten till det onda och i sådana lägen kan det förstås för stunden kännas destruktivt att ge sig ut i dansens virvlar, men sådana gånger är det inte heller sällan som konfrontation med demonerna i långa loppet trots allt är det effektivaste sättet att komma över problemen. Dansen läker även sina egna sår.

Kort och gott, för mig är dansen nästan alltid den allra bästa medicinen! Varför finns den inte på recept?