Årsdagbok

Efter fredagens lyckade kväll på Furan då jag kom i säng först vid femtiden på morgonen så blev lördagen som en enda dimma, min hjärna hade stämplat ut och jag lämnade knappt soffan på hela dagen. Under söndagen vaknade jag så sakteliga till liv och när Karin ringde och frågade om jag ville hänga med till Sundsvall och Blender på Skönsberg så kunde jag (efter viss tvekan) inte säga nej. Vid 17:45 blev jag upplockad hemma i Optand, Fredrik körde och förutom Karin så var även Lotta och Rosa med.

Det blev en folkig kväll i Skönsberg, ganska stökigt bitvis men jag hade en riktigt kul kväll. Vi anlände lite försenade, delvis på grund av jakt på parkering, och jag missade gissningsvis kvällens två första danser, men därefter dansade jag oavbrutet hela återstoden av kvällen.

I paus inhandlades fika i den långsamt levererande serveringen. Med höga priser, ett smalt utbud samt avsaknad av såväl prismärkning som självservice så är det genomgående mycket svaga betyg som utdelas till serveringen.

Efter paus dansade jag nästan uteslutande med Elin, först med A och sedan B, något som givetvis borgade för högsta dansklass. Blender levererade förstås som vanligt bra, vad mer ska jag säga, topp på alla fronter!

Väl ute i bilen var det riktigt skönt att bara få sätta sig i baksätet och åka med, den annars ständigt rattkåte var den här kvällen alltför trött för att jag skulle ha kunnat köra hem själv.

Denna fredag inleddes på Selsålandet där jag inventerade stormskador i sällskap med en skogsinspektor från Norrskog. Jag kände mig inte alls sugen på att återvända till stan men jag behövde jobba några timmar under eftermiddagen och dessutom hade jag utlovat att bistå med transport till Hallen på kvällen så jag hade inte något annat val än att packa ihop mig och åka.

Likt de senaste två åren så hade Lasse Ahlin ringt några veckor tidigare och förvarnat om att han och Solveig ämnade dyka upp i Östersund och ville åka med till Hallen. Det galet imponerande i denna tradition gjorde förstås att jag med nöje lovade att bjuda skjuts i SEM600. När kvällen nu väl var här så var jag inte alls pepp, men efter en motig middag och snabb dusch var jag så iväg, vid 19:50 plockade jag upp Lars och Solveig vid Hotell Linden.

Vi anlände till Hallgården i lagom god tid, ca 20:45. Under kvällens första danser kände jag mig seg och oentusiastisk men snart vände känslan och jag fick en riktigt kul kväll. Det blev folkigt utan att vara kaotiskt folkigt, en blandat rolig publik men samtidigt fullt dansbart hela kvällen. Jag dansade rätt mycket, varav lagom mycket gammeldans. Hallgårdens dansgolv var helt fantastiskt vallat, ett underbart glid som möjliggjorde riktigt bra dans.

Jannez bjöd på en fantastisk kväll, vilken kontrast mot förra årets katastrofala spelning. Inget annat band kan leverera en sådan 2+1-kväll med hög klass på såväl det moderna som det gamla. Visst finns det ännu en del mogenslask i repertoaren men den blir allt bättre. Den här gången fick vi bland annat njuta två nya "Shake-låtar" i repertoaren, "Don't let our love start slippin' away" och "Say yes", med Jörgen på sång.

I paus köpte vi fika i fiket. Trocadero lyste med sin frånvaro och gobitarna var små tråkiga mini-delicato. Stutarna smakade smarrigt med gott bröd och mycket innehåll, men bara halva storleken mot på Furan och dessutom fem spänn dyrare, orimligt anser jag.

När kvällen var till ända blev vi länge kvar och pratade med såväl band som arrangör, nöjda rullade vi sedan åter mot Östersund.

Söndagen hade bestått i att besöka Skara och tillbringa några timmar i replokal tillsammans med Radio!, spännande att höra dem inför deras stundande debut på Maran den 8/2. När det visade sig att Sannex samma afton skulle spela i Skövde kändes det som en omöjlighet att bara låta den möjligheten passera förbi så jag och Lina bestämde oss för att förära Kulturhuset och Valhall med ett besök.

Sannex spelade som vanligt oklanderligt och jag får alltid samma kluvna känsla när jag ska sätta betyg, de gör ju sin grej så bra men samtidigt passar den grejen mig så pass dåligt dansmässigt att jag inte kan utdela ett personligt toppbetyg, det går ju liksom bara inte.

Jag dansade en handfull danser, men kände mig helt slutkörd efter den gångna veckan, alla resor, samt en förkylning som fortfarande inte riktigt lämnat kroppen. Vid paus var vi nöjda och rullade vidare, vi hade ganska många mil att köra och en inte helt självklar resrutt så det var skönt att komma iväg.

En observation från kvällen var att här hade vi ännu ett klassiskt Folkets Hus som säkerligen i årtionden dragit festglada människor i horder företrädesvis på lördagskvällar, vital blandad publik som skapat liv i lokalerna. Idag är danserna förpassade till söndagskvällar på "pensionärstid" och den publik som är där är en homogen liten klick kringresande nörddansare som dricker vatten och med sitt sätt att vara skapar en känsla av att vi är på en klubbkväll. Tragiskt säger jag och tyvärr en alltför vanlig syn, dansen som umgängesform för vanliga människor är på väg att helt dö ut och det är sorgligt.

Efter månader av förberedelser och en galen vecka av intensiv uppladdning så var den då plötsligt här, Maran. Jag hade varit på plats i Härnösand sedan onsdagen och tillsammans med Lina, Emmilie och under fredagen även Cecilia så hade vi steg för steg arbetat oss fram till den punkt då vi stod redo att välkomna såväl övrig personal som gäster. Det var full huggning hela dagen då vi (undantaget kök och förvaring) fick ta Parkaden i anspråk först klockan 8 på fredagsmorgonen, och även om lugnet var större den här gången än i höstas så fanns det föga plats för några raster utan det var först i sista stund som allt föll på plats.

Nytt för den här gången var att vi endast hade ett försäljningsställe då den stora baren inne i "Skeppet" inte längre finns kvar, något som dock fungerade bra då vi byggt upp dubbla diskar för parallell försäljning. Vattenhålet hade vi flyttat till platsen mellan dörrarna in till "Skeppet", en bra plats för gästerna men då vi saknade vattenuttag där på plats så fick vi istället idka skytteltrafik springandes med dunkar från köket, något som kom att bli mitt huvudansvar under kvällarna.

Gästerna strömmade till och Expanders inledde så den första kvällen. Kombinationen Expanders/Jannez/Highlights hade jag så snart den uppenbarade sig för mig känt skulle bli klockren och det var med stor tillfredsställelse som jag snart kunde konstatera att känslan varit helt rätt. Tre ut i fingerspetsarna proffsiga band med tre var för sig unika karaktärer och repertoarer lovade högsta klass men samtidigt också väldigt stor bredd, klockrent.

Särskild gäst denna Mara var Leif Wibron, god kollega från Gävle. Med sig i bagaget hade Leif en hel Trocaderosamling, en gåva som undertecknad tackar så hjärtligt mycket för.

Till skillnad mot förra Maran så kunde jag ta mig några stunder att själv njuta på dansgolvet den här kvällen, stunderna blev inte många eller långa men de blev bra och det var skönt att kunna känna sig lite delaktig i det energifyllda myllret på golvet. Publikens respons signalerade att vi träffat rätt på alla punkter, så skönt efter allt tänkande och allt hårt arbete. Fredagen brukar ofta vara lite återhållen på marorna, folk är trötta efter arbetsvecka och för många även långa resor, men något sådan lugn kunde inte anas den här kvällen då fullt ös rådde in i kaklet på lördagsmorgonen.

Vid 6:30-tiden på morgonen kunde jag så sluta mina ögon, dryga 22 timmar efter att arbetsdagen inletts.

Efter en vecka i ett dimlikt tillstånd där trötthet präglat hela tillvaron så var jag ännu inte superpepp på några nöjen, men med Voyage på scenen så kunde jag inte stå över möjligheten till lite skön dans på hemmaplan, och att bara få vara gäst en kväll.

Jag anlände i ensamt majestät i god tid och konstaterade att detta faktiskt var premiär för Voyage som ensamt band på OSD's stora scen. När första dansen började, några minuter sent, så var jag omedelbart ute på golvet och så fortsatte kvällen, med väldigt mycket och bra dans. Publikmässigt så blev det en godkänd kväll, ingen rusning men ändå bra med folk på golvet och en trivsam afton.

Om Voyage har jag förstås som vanligt inte annat än gott att säga. Det som ligger dem i fatet, som jag ser det, är dock att de har lite för många anonyma låtar som nog av många kan upplevas som transportsträckor. De befinner sig just nu i den där svåra perioden innan det egna signumet satt sig, som jag bedömer det precis innan de kommer att bryta igenom barriären.

I paus hade jag kundmöte och hann därför bara med en superkort fika innan det var dags att åter beträda golvet. Tack för en bra kväll, jag var trött på slutet men hängde ändå kvar in i det sista. Efteråt rullade jag till Selsålandet för en helg i ensamhetens sköna lugn.

Sportlov och dans på Furuparken, enligt vissa en dålig kombination men i mina ögon en kväll som skulle komma att bevisa motsatsen. Det blev ingen hysteriskt tillströmning av publik, men även denna kväll fullt godkänt och ett fantastiskt ös. För detta stod såväl band som publik och som arrangör kan man då bara le och vara nöjd.

Jag dansade endast en dans på hela kvällen, men det var med Lina så det var fina dansminuter. Umbrella drog i vanlig ordning ner jubel och beröm, de blir bara bättre och bättre.

Lina chefade i serveringen den här kvällen och tillsammans med de övriga drillade i personalen, Helene, Birk och Lars, rullade allt på med högsta kvalitet och prestanda. Vi kunde lämna Furan redan vid 03-tiden, rekordtidigt med andra ord.

Parkenmaran i Gävle väntade, för femte året i rad. Jag hade planerat att åka ner på fredagen, men fattade vid lunchtid beslut om att avstå första kvällen till förmån för att hinna jobba undan, ta en lugn kväll, sova ut, och sedan i lugn och ro köra till Gävle på lördagen. Det var ett klokt beslut som jag verkligen inte ångrade.

Väl på plats i Gävle och Parken vid 18:30-tiden på lördagen så var jag allt annat än först på plats, det var folkigt värre och när musiken väl spelade upp så fylldes dansgolven omedelbart till bredderna. 1200 personer hade köpt förköpsbiljett, vilket innebar att det var "lapp på luckan" innan kassorna ens hade hunnit öppna, en lyxsituation för varje arrangör.

Jag fick en bra kväll, så bra den nu kan bli i Gävle där jag ju aldrig varit särskilt förtjust i att dansa. Mestadels dansade jag på stora dansgolvet där Blender och Dreams spelade, men jag gjorde även ett par besök till lilla danslokalen där Martinez och Kindbergs stod för musiken. Dansbarheten är så enormt mycket bättre i den lilla lokalen, utan perverterad form, och jag fick faktiskt några av kvällens bästa danser där tillsammans med Sofia. Martinez var riktigt bra, kanske det band den här kvällen som levererade sin grej allra bäst.

Jag avstår att betygsätta banden, det känns inte som att jag kan ge några rättvisa omdömen under rådande omständigheter.

Efter kvällens slut mellanlandade vi på Max innan vi rullade vidare hem till Malin där inkvartering bjöds.

Så var DansYran åter här, ett evenemang som starkt kontrasterar sitt systerevenemang som gick av stapeln i Gävle förra helgen. För även om Parkenmaran i Gävle är väl organiserad och framförallt välbesökt, så kommer den aldrig att kunna bjuda lika mycket bra och trivsam dans som DansYran.

Jag infann mig i god tid denna fredag för att stå i foajén och dela ut "Dansa i Jemtland" sommarprogram till alla besökare. Således inleddes min danskväll först närmare klockan 22, men en bra kväll fick jag såväl i foajén som senare inne på dansgolv och i raster med två olika härliga fikasällskap.

Vad är det då som gör DansYran så bra? Ja för det första så är lokalen fantastisk, idag tror jag inte att jag kan nämna någon bättre lokal överhuvudtaget för denna typ av arrangemang. Det stora och tydligt avgränsade dansgolvet med fantastiskt bra glid (även om det just denna kväll var klent vallat), det extra dansgolvet alldeles intill, samt fik, läktare och andra väl tilltagna utrymmen gör OSD till en magnifik lokal för ändamålet. Dessutom skall tilläggas att OSD är en lokal som sprudlar av liv, här är det fräscht och modernt, allt annat än förfallet eller föråldrat. För det andra, avseende DansYrans förträfflighet, så bjuder Östersund en mångfald avseende danspublik som inte Gävle med sitt homogena dansmaffiaklientel ens kommer i närheten av. Här dansas inte heller dubbeldanser som norm, dessutom tillämpas damernas och herrarnas så att demokratin och lugnet gynnas, ingen hysteri utan bara bra dans.

Banden denna kväll bjöd stor variation, väl så stor när vi ser till kvalitet. Blender och Umbrella levererade förstås som förväntat bra, men jag håller inne med toppbetygen den här kvällen då de ju faktiskt bara spelar två timmar effektiv tid vardera och det ger inte tillräckligt mycket grund för att jag ska vilja utdela maxbetyg, då hade de fått bjuda på något extravagant. Kvällens tredje band, Extas, var nykomlingar på OSD, för mig, och tydligen för det stora flertalet. Tyvärr var det inget band som föll någon i smaken, vad jag kunde förstå, utan det fikades glatt när dessa herrar intog scenen. Vissa låtar ok avseende låtval, men framförandena lämnade ganska mycket mer att önska i alla avseenden.

Notis:
Jag såg mycket fram emot lördagen med Jannez, Voyage och Zlips, men tyvärr blev jag på lördagskvällen tvungen att välja bort DansYran till förmån för sängen, jag mådde inte alls bra och var helt utmattad. Enligt samlad utsago från lördagens Yra så överträffade den kvällen fredagen, såväl musikaliskt som "tryckmässigt", publiksiffran landade då på dryga 700 personer.

Efter en vecka i Norrköping var jag så på väg norrut, och utan att egentligen planera för det så föll det sig som så att ett nedslag på Parken i Gävle passade som hand i handske i tid och rum längs vägen. Jag rullade in till Parken i lagom tid vid 17:40 och kunde således lugnt ta dansgolvet i besittning från första dans. Eller mer korrekt sagt så HADE jag kunnat inta golvet från första dans, jag valde dock att avvakta lite och kolla in läget. För nu är det ju som så att jag inte alls känner mig särskilt hemma att dansa i Gävle, även om jag varit här rätt många gånger och det var ju ingen brist på bekanta ansikten. Ändå var det skönt att inte behöva känna av den hysteriska jakt som råder under marakvällarna, utan istället kunna få en lugn kväll med lite dans, lite prat, lite softande.

Casanovas får jag ju sällan chansen att dansa till så det var verkligen kul. De är inte mina personliga favoriter, har lite för tydlig taktpuls i musiken och därmed för tillrättalagt för mig, men de bjuder en hel del riktigt bra likväl som mycket ös.

Dansmässigt fick jag en skaplig kväll, mycket bättre dansförutsättningar än på Maran men även nu väl så trögt golv för min smak. I paus, tänk att paus förekommer även i Gävle, så köpte jag macka i fiket, vilken avnjöts i goda vänners sällskap.

Efter aftonens slut vid 22-tiden rullade jag vidare till Hudik för en natt på Fröken Nordins danspensionat, innan fortsatt färd mot Härnösand och sedermera Selsålandet.

Plötsligt så händer det, brukar det sägas, och det är faktiskt ord som är värda att lägga på minnet och plocka fram i tider av motgångar. För det är så, när man som minst anar det så händer ofta det oväntade eller länge emotsedda. För mig blev detta en sådan kväll, efter lång tid av dansmässig lustlöshet i kombination med energilöshet så släppte plötsligt förtöjningarna och jag seglade ut på nya spännande dansvatten.

Efter att själv ha stått som arrangör på Skärtorsdagen och sedan kört stenhårt med efterarbete och nedpackning på Furan samt utvecklingsjobb med Radio under Långfredag och Påskafton så var Påskdagen äntligen en ledig dag och jag skulle själv få dansa, dessutom faktiskt för första gången själv få dansa en helkväll med och höra Radios hela repertoar. Jag körde själv till Sundsvall eftersom jag till skillnad mot alla andra Jämtar som skulle åka hade planerat att stanna i Sundsvall till dagen efter. Till Skönsberg anlände jag i, ur managementperspektiv, lagom god tid vid 18:30 och blev likt banden rikligt utfordrad av Thomas och Per, vilka killar.

Först ut på scen var Radio och från första stund kände jag återigen, precis som i Härnösand, att detta var helt rätt, såväl tid som plats och upplägg i övrigt. Kvällens första tre timmar dansade jag sedan konstant till såväl Radio som Highlights och det var ljuva timmar, idel toppendanser och musiken ger jag höga betyg för. Highlights är idag ett riktigt toppband och jag spår dem en lysande framtid om de fortsätter på detta sätt, det är övertygande, busigt, showigt, riktigt jäkla bra helt enkelt. Att äntligen få dansa ordentligt till Radio var förstås både spännande och kul, och jag måste säga att helhetskänslan gav mig än mer blodad tand än tidigare för det kändes riktigt bra. Jag velar lite kring betyg för det finns så himla mycket kvar att jobba med, men samtidigt är det så mycket som är bra redan nu att det absolut är bättre än godkänt, således utdelar jag fyra kapsyler. Jag saknar lite riktiga rykarrökare, det får vi se till att klämma in i repertoaren, samt att det ska jobbas med smått och gott avseende den visuella framtoningen, men efter endast tre spelningar är de redan på god väg och det är enormt peppande att få jobba med dessa hungriga musikanter.

Jag vill sända ett varmt tack till alla jag dansade med denna kväll och som fick mig att åter uppleva riktigt danslust, vilka roliga och goa danser, sommardansivern tände till i mig.

Efter dansen intog jag Sofias lägenhet i Sundsberg, väldigt tacksamt må jag säga att få boende så nära och bra. Radio gjorde mig sällskap och vi sov alla väldigt gott inför måndagens hemfärd åt varsina håll.

Vårforums andra dag, fredagen, den mest galna dagen hittills med inga mindre än Lasse Stefanz i startfältet. Jag har hört LS en gång tidigare och den upplevelsen föranledde ett löfte om att aldrig utsätta mig för dem igen. Nu när de ingick i Forumets program valde jag dock att ge dem en andra chans, ett beslut som gärna hade fått vara ogjort.

Jag inledde kvällen med att stanna i bakgrunden, vid ingången, bakom det egentliga dansgolvet. Från den horisonten tog jag del av det spektakel som nog sin början. Vad som här utspelade sig var det utan tvekan i särklass sämsta jag någonsin sett och hört från en scen, ett fenomen som uppenbarligen lockar stora skaror törstiga människor men som egentligen ingen riktigt tycks begripa storheten i. Att finna ord till att beskriva Lasse Stefanz är inte lätt, de räcker liksom inte till. När dessa stofiler tar scenen i besittning sprider sig en makaber smärja i lokalen, det är så in i helvete dåligt och inget som borde anses värdigt homo sapiens sapiens (den förnuftiga moderna människan).

Jag kände spontant att jag bara ville fly och jag hade inga tankar på att bege mig in på dansgolvet, in i det brölande oväsendet och stöket. Dock kom Karin och bjöd upp, samt tillhandahöll hörselproppar, varför jag gick med på att dansa en dans med henne. Något nöje var det tyvärr inte att tvinga runt sig i kaoset till denna makabra musik, varför jag snabbt drog mig undan på nytt. Jag valde att se det hela positivt och kände mig tacksam för att med gott samvete kunna göra tidig kväll och ladda för lördagen. Innan jag slöt ögonen skrev jag en kort status på Facebook där jag kort konstaterade faktum avseende LS, något som trampade vissa ömma tår.

Att i faktiska ordalag officiellt konstatera vad såväl en ansenlig del av publiken som de flesta i branschen tycks anse om LS, verkar av någon anledning vara lite kontroversiellt och känsligt i vissa kretsar, lite som kejsarens nya kläder att det uppenbara ej får sägas.

Samtidigt fick jag mycket bifall för mitt inlägg, av vilka vissa inte bara uttrycker sitt ogillande utan även menar att LS borde försvinna och ge andra mer utrymme. Jag kan förstå den tanken om att den oskäliga fokuseringen på LS gör att andra band och andra delar av branschen blir förlorare, men samtidigt har jag svårt att direkt lägga någon värdering i det hela då det ju uppenbarligen finns en publik som gillar det som LS gör i den grad att det någonstans motiverar deras mediala storhet. En "hönan eller ägget"-situation råder dock, LS är mediala genom sina såväl folkliga som vulgära och rubrikinspirerande framtoningar, och det som media lyfter fram lockar folk. För många dansgäster är dock LS något stort och för många arrangörer är LS ännu en viktig inkomstkälla då de drar mycket och annorlunda folk som dessutom villigt spenderar pengar, jag kan inte säga att det är fel och moralisera kring det hela.

Vi ska också komma ihåg att vad LS gör live och vad de gör i avseendet inspelad musik är dock olika saker, det är också något som vänder sig till i viss mån olika publik (en stor del av deras köpare är människor som inte går ut på lokal längre men som älskar klassisk dansbandsmusik). Deras plattor (som säkert spelas in av studiomusiker) innehåller inget som faller mig i smaken, men det är en fråga om smak och på plattorna låter det ändock bra (på sitt sätt). Så bra att det förtjänar priser tycker jag är något som kan ifrågasättas och här delar jag åsikten att LS stjäl uppmärksamhet från andra band, men vem är stadd att döma vad som är rätt eller fel smak i avseende musik. Jag kan inte ta på mig en sådan domarroll.

Men om vi återgår till livemusiken, faktum kvarstår att det jag hört förr av LS likväl som det jag hörde denna fredag enligt mina och som jag ser det även enligt varje objektivt musikaliskt öra måste dömas ut som makabert skräp. När vi lyssnar till andra band så analyserar vi kritiskt hur det ser ut, hur tight bandet är, respektive musikers prestation på sitt instrument, variation och struktur på repertoaren, och inte minst ljudet där det finns många aspekter att ta i beaktande. Skulle vi göra samma analys på LS så vore det ingen rolig läsning. Någon sa att det tidvis känns som att de spelar olika låtar och så osammanhängande är det. Bas och trummor talar inte samma språk, gitarrerna mal ylande på likt när jag står med motorsågen på vedbacken, ljudnivåerna är grymt höga och distade och med alla sura toner så är smärtnivån sedan länge passerad. Det är skräp.

Men som sagt, det finns en publik som gladeligen betalar för detta och det är således en bra affär, den dag LS tar ner skylten är det en historisk epok som går i graven och ett hål kommer då att uppstå som knappast något annat band kan fylla. Jag är för ung (!!!) för att ha upplevt dem innan den stora hysterin, det hade varit intressant att kunna förflytta sig till slutet av 80-talet och få reflektera över LS då och nu. De är ett fenomen och vi tycks alla ha lika svårt att förstå oss på detta fenomen.

Själv kommer jag att med bestämdhet undvika att någonsin mer bevista en spelning med LS, så enkelt är det för mig att slippa skiten. Jag har sagt det en gång tidigare och stått fast vid det fram tills igår då jag pga närvaro vid Vemdalsforum ändock inte kunde låta bli att göra en kort visit, den stunden befäste dock min tidigare hållning och jag ska inte göra om detta misstag igen.

Pia Pihlgrens stod på scenen även denna kväll och vid sidan av LS så upplevdes de faktiskt som en befrielse, men givetvis var deras insats lika bristfällig som på torsdagen även om de relativt sett levererade så mycket bättre än sina scenkumpaner.

Valborgsmässoafton är tyvärr en kväll som sällan under mina år erbjudit något stort dansutbud, vissa traditioner har funnits på andra håll men hemma i Jämtland har det varit tunnsått. Så också detta år, som dock erbjöd Expanders i Hudiksvall och det var därför dit som jag och SEM styrde efter en aningen kortare arbetsdag. Vägarbete längs E4:an gjorde att ankomsten blev aningen sen och dessutom var det kö till entrékassan som fördröjde några minuter, jag missade dock bara en dans så det får ses som försumbart. Entrépriset noteras till 200:-, vilket är summan av det angivna entrébeloppet 180:- och garderobskostnaden på 20:-, enligt LEJon-standard för entrépriser. Det är hela 40:- högre än vad vi vanligtvis sett i våra regioner på fredagar och lördagar och det högsta jag överhuvudtaget noterat på våra breddgrader, att halvera den skillnaden känns rimlig inför kommande säsong.

Jag fick en riktigt bra danskväll och undantaget första dansen samt de två sista så dansade jag kvällens samtliga danser. Kvällen innefattade danser med "långt-emellan-gångerna"-favoriter och ett flertal nyförvärv, jättekul, samt toppades av att några kära storfavoriter också var på plats. Det var kul att åter få dansa på "Folkan" i Hudik, en riktigt trevlig lokal med låg scen och bra golv, ventilationen kändes dock bristfällig denna kväll.

Expanders var som alltid numera bra och stabila, jag har förlikat mig med att dansa till dem även om de aldrig kommer att bli personliga dansfavoriter då musiken inte riktigt passar min dans. Kvalitet bjuder de dock, hög kvalitet. En uppryckning på klädfronten skulle jag dock åter vilja se, efter en tid av stil tycker jag att de åter hänfallit åt en sjaskig klädkod med tråkiga t-shirts.

Efter danskvällens slut gjorde jag och Lina sällskap med Emmilie hem till Nordsjö för vila innan färden åter styrdes norrut på torsdagen.

Sommarpremiär på Hanssons Loge, och känslan av en riktig nystart, början på en ny epok. Dansrotundan hade byggts om med enkla medel så att halva utbyggnaden nu utgör lätt avskärmad serveringsdel, tillika med såväl mat som alkohol. I logen förberedde sig Elisa's vilka också skulle begå debut på Hanssons Loge. Jag jobbade som ansvarig dansvärd denna kväll, tillsammans med Lasse Engström, och en förväntansfull stämning låg i luften.

Redan vid 20:30 kände vi att det var nya vindar som blåste och gästerna rullade in. Snart stod köerna långa och entrépersonalen jobbade på allt vad de förmådde. Innan kvällen var till ända kunde vi räkna in över 400 personer, för första gången på länge.

Det blev precis sådär som jag hade önskat och hoppats, det kändes som på den gamla goda Hanssons-tiden med en bred och glad publik, gott om folk men ändå dansbart på det stora dansgolvet. Såhär ska det vara, dans måste få vara mer fest än det idag ofta är, något att arbeta för.

Med mig till Hanssons hade jag denna kväll Emelie Nordin som kommit på besök, och fler av "mina tjejer" dök upp, annonserat likväl som oannonserat. Cecilia hade jag kallat in för att jobba med mig och hon kom tidigare under dagen. Stor överraskning var det dock att även Emmilie dök upp, jättekul och enormt kramigt. Jag hade fått låna en lägenhet så efter kvällens slut övernattade vi i Långsele innan hemfärd dagen efter, såväl Cecilia och Robert B. som Emmilie gjorde oss sällskap, även de hade annars väl så lång resa att företa sig i den sena timmen.

Tummen upp för Hanssons Loge, det här är bara början!!

Den stundande Gussjöpremiären och allt annat som fyller mitt liv till bredden just nu till trots så hade jag sedan länge planerat att faktiskt försöka bryta av, komma bort och vara ledig två dagar denna helg. Att få landa hos Mimmi och Em i Östansjö och Nordsjö var som att kliva in i himmelriket, ett lugn och en underbar miljö med varma människor långt borta från allt det vanliga. Jag kom till Nordsjö redan på natten mot fredagen efter att ha gjort en snabbvisit till Kovland för att blada bilar. Dagen tillbringades sedan i lugn, med lite smygjobb i form av alkohollagsstudier, alltmedan nya gäster dök upp inför kvällen och helgen.

En timme sent ungefär, klockan 20, anlände vi till Forsparken i Alfta och tog dansgolvet i besittning. Det var inte direkt någon trängsel och jag kan bara beklaga att arrangemanget inte lyckats locka fler besökare än de cirka 250 som infunnit sig. Bra dans blev det dock, jag kan inte säga annat, och såväl Highlights som Casanovas bjöd på bra musik. Nya dansbekantskaper stiftades, trevligt, likväl som att beprövade kort korsade min väg.

Sammanfattningsvis en trivsam kväll, men jag önskar att arrangemanget satsat på ett bredare liv i parken, det hade behövts.

Vi rullade åter till Östansjö där en skön säng väntade i köket, jag hade nöjet att dela "sovrum" med ingen mindre än "Fräs"-Ronny.

Så var sommaren plötsligt här på riktigt igen och med det var det dags för premiär på Gussjönoret. Jag och Lina hade anlänt och låtit vårt nya "hem", husvagnen, komma på plats redan måndag kväll, varefter jag hade ägnat en stor del av tisdagen åt förberedelser och kunskapsprov i alkohollagen. En hel del förberedelsearbete hade dock också hunnits med dessa dagar, men ändock blev onsdagen en hård dag av förberedelser inför kvällen och gästernas ankomst.

Vi fick en riktig toppenkväll, bättre premiär hade vi inte kunnat önska oss. Härliga grabbarna i Umbrella bjöd publiken på sin energi och spelglädje kvällen igenom och en blandning av ny och beprövad personal gav järnet för gästerna. Vattentemperaturen uppmättes till 13 grader, men det kyliga vattnet till trots så badade såväl 2/5 av Umbrella som tiotalet gäster, imponerande.

En vacker kväll fick inleda denna sommar på Noret, tack till alla ni som kom!

Förra årets premiär på Gussjönoret inföll just den 5 juni, dagen före Nationaldagen, och det var Zlips som stod på scenen tillsammans med Umbrella. Den premiärkvällen blev välbesökt och uppskattad, varför det kändes helt rätt att göra om densamma även detta år, om än att "Nationaldagsafton" nu inföll på en torsdag. Umbrella som istället fick stå ensamma på premiären hade den här gången ersatts av Highlights, ett lika starkt och kompetent band som tillsammans med Zlips garanterade hög klass kvällen igenom.

Jag och Lina anlände kvällen innan och sov ut på plats inför denna emotsedda kväll. Detta till trots blev det en fullmatad dag med mycket arbete. Vid 17-tiden bestämde vi oss för att ta ett dopp i det 20-gradigt uppmätta vattnet vid bryggan, men precis när vi bytt om till badkläder och skulle bege oss ner mot sjön så började det mullra och skvätta från himlen. Jag ökade tempot och sekunderna senare hoppade jag i vattnet, i samma ögonblick satte åskan in med full kraft och himlens alla portar öppnades i ösregn. Jag fick inget badsällskap, men min baddebut på Noret var dock genomförd. Efter en stunds regn upphörde ovädret och solen kom snart åter, nu var vi redo att ta emot gästerna.

Det blev en sagolikt bra kväll med mycket folk och härlig stämning, ruljansen i serveringen var enorm och alla tycktes så entusiastiska och glada. Både Zlips och Highlights mottog lovord och vad mer kan man då som arrangör önska sig. Jag satt i entrén de första två timmarna och sedan var det fortsatt full fart kvällen igenom, avslutningsvis skötte jag den avrundande korvförsäljningen tillsammans med Cecilia. Många badade i natten efter en svettig kväll och det bjöds på rekordmånga badkorvar.

Vilken kväll, tack alla!!

Inte hade vi någon större danslust, jag och Lina, men ändå gav vi oss av den långa vägen ner till Högs Loge för en kväll med Umbrella på scenen. Vår resa kantades av några stopp för affischering inför Midsommardagen på Noret, och väl på Högs försågs alla bilar med flygblad.

Det blev en trevlig kväll på Högs, vi kom lite sent men väl på plats så trivdes iaf jag riktigt bra. Bekvämt lagom mycket plats bjöds det på golvet, likväl som bra musik och bra danssällskap. Några riktigt bra danser fick jag, likväl som många trivsamma, även om jag aldrig uppnådde den där riktigt gjutna känslan.

Umbrella levererade förstås som vanligt en fart- och energifylld föreställning, bra repertoar lyfts idag fram av ett väl underbyggt framförande som gör dem till ett starkt och attraktivt kort. Lite mer filande på arrangemangen och den femte kapsylen säkras permanent.

Efter kvällens slut rullade vi norrut med Cecilia i sällskap, jag körde till norr om Indal där Lina tog över och sedermera förde oss ända hem.

Det har blivit alltför sällan som jag kunnat besöka Fröjdholmen, men denna lördag hade jag sedan länge bestämt mig för att närvara. Lina hade åkt mot Öland på morgonen och jag hade ägnat dagen åt diverse administrativt arbete.

I sällskap med Birk och Anja anlände jag till Fröjdholmen strax före klockan 21. Någon folkstorm kunde inte anas, men det droppade dock in en del gäster och ganska snart var det bra fart på dansgolvet. Puben var nog den stora förloraren den här kvällen, ty även om det inte var något övertryck på dansgolvet och även om publiksiffran knappt nådde 300 personer så blev det ändå en bra danskväll då de flesta gäster valde att uppehålla sig där. Småkymigt väder var det, inget som lockade den breda publiken.

En fantastiskt fin servering har de på "Holmen", men något avgörande saknas sedan Marcus Byman lämnat Fröjdholmen för andra projekt. Priser och för den delen utbud kan jag inte klaga på, men avsaknaden av rutin var påtaglig och det var närapå tvärstopp. Jag fick mitt fika vid 23:30 när pausen redan var slut, och då var det som sagt ändå en ganska lugn kväll.

Perikles som alltid ett starkt kort, inte minst på Perikles på sommarbete med nytt album för att fira bandets 40-årsjubileum.

Efter 2,5 veckas behövligt uppehåll sedan Midsommardagens fantastiska fest så återupptog vi nu onsdagskvällarna på Noret, för tredje året i rad denna vecka med Blender på scenen. Jag, Lina och Martin hade bott på Noret sedan måndagskvällen, då tisdagen tillbringats i Ö-vik med rekognosering och möten inför Maran. Onsdagen bjöd en av sommarens så här långt varmaste dagar och det var skönt att, tack vare en hel del förberedelser redan på tisdagen, kunna ta det ganska lugnt under dagen och slippa stressa. Dagen försvann dock i vanlig ordning snabbt och det var knappt att vi hann med ett bad innan middagen. Blender var på kanonhumör och tycktes liksom vi och allehanda badgäster trivas som fisken i vattnet på Noret.

Kvällen blev riktigt trivsam, väldigt varmt inne på dansbanan men härligt somrigt och skönt. Aldrig under våra år har så stora mängder vatten och annan dryck konsumerats, men vilken kväll. Det enda negativa var svidknotten som växt till rejält och slog till utan hämningar när vi stod och sålde korv under kvällens sista timme. Tack och lov tycktes dessa små monster inte ha drabbat tidigare under kvällen och ställde därmed inte till någon större skada.

Rekordmånga badare kastade sig i Gussjöns vatten denna kväll, ett antal före kvällens början, några i paus, och uppskattningsvis ett 40-tal vid aftonens slut, en märkligt magisk syn i den lätt dimhöljda natten.

För första gången sedan vi började arrangera på Gussjönoret kör vi nu tre veckor i rad, ett styvt jobb där den ena kvällen inte hinner avrundas förrän nästa skall börja förberedas. Vecka nummer två av tre stod nu för dörren och för musiken väntade Expanders, vilka gjorde sin första spelning på Noret i vår regi och den enda gång de tidigare spelat där var för många år sedan.

Vi anlände till Noret enligt nu etablerad rutin på tisdagskvällen och hann göra mycket av förberedelserna denna kväll, i värmen är det skönt att kunna ta det lugnt. Onsdagen kändes således ganska lugn, länge, tills vi avklarat grillmiddagen med pratglada Expanders och insåg att tiden plötsligt sprungit iväg. Vid 18:55 sprang jag ner till sjön och fick mig ett välbehövligt bad innan jag med andan i halsen tog emot personal och öppnade entrén.

Ännu en folkfylld kväll följde. Under dagen hade vädret växlar och även fast det varit varmt hade molnen dominerat himlen, när klockan visade 19:30 och gästerna strömmade in så möttes de dock av ett solbadande Gussjönor, bedårande vackert och välkomnande. Jag kan inte sätta fingret på de faktiska orsakerna, men personligen så upplevde jag den här kvällen som sommarens allra bästa, fullständigt fulländad i mix mellan väder, publik, musik och personal. Känslan när vi stängde för kvällen och folk inte ville slita sig, först fylldes sjön av badande gäster och sedan hängde de kvar hos oss vid korvförsäljningen ack så länge, ja den känslan är sann lycka.

Den här kvällen fick även jag tillfälle till dans, Yohanna drog med mig och jag fick totalt tre danser på golvet innan jag kände mig nödd och tvungen att åter gå i arbete. Kul, det påminde mig om nöjet av själva dansen.

Några dagars ledighet och rent av en helt oplanerad helg, vad gör Jonsson & Nilsson då om inte rycker in i chaufförstjänst och hänger med Zlips till Piteå och Käcktjärn. Tidigt fredag morgon lämnade vi Östersund och redan i Stugun tog jag över ratten från Lillis, varefter jag styrde den bångstyriga farkosten till Umeå där vi åter skiftade förare. Väl framme i Piteå passade jag och Lina på att kort gästa Jonssons på Maran för några timmar, vi hann med såväl en kort lur som middag och en stunds umgänge innan det var dags att bege oss mot Käckis.

För min del så blev det en halvkväll på dansgolvet, att vara tillbaka i Piteå kändes märkligt men också väldigt roligt. Människor som nästan helt fallit i glömska stod där plötsligt åter framför mig och kvällen bjöd således flertalet roliga återseenden och danser. I paus köpte vi fika i fiket och där lämnades sannerligen en hel del mer att önska. Jag minns inte hur det stod till med fikautbudet "på min tid" men den här gången var det ett sparsmakat utbud som tillhandahölls. Prismärkningen var snudd på obefintlig men dock godkänd, värst var dock försäljningstakten som inte kan karaktäriseras annat än som "tvärstopp", alls inte godkänt.

När pausen var till ända lämnade jag Zlips, Lina, övriga dansgäster och dansgolvet, min uppgift den kommande natten var att köra buss så jag drog mig undan för att hinna sova i någon timme innan det var dags för mig att återta ratten. Vid fyratiden väcktes jag av Lillis som tagit oss några mil söder om Skellefteå och som nu behövde få sova. Jag tog över och sex timmar senare rullade vi åter in i Östersund, dryga dygnet efter vår avfärd.

Gussjösommaren är till ända och dagen efter den stora packnings- och hemfärdsdagen så var det inga stora mängder energi som gick att uppbringa i våra kroppar. Dock så ville jag väldigt gärna åka till Sandviken och dansa till Perikles, en riktig klassiker i dansväg, varmed Lina efter stor tvekan till slut bestämde sig för att följa med. Vi anlände sent, kort före paus, och kvällen blev således inte så lång för vår del. Ett knippe bra danser fick jag mig dock till livs, för mig är Sandviken "hemma" på ett alldeles speciellt sätt som inte går att riktigt förklara innebörden av. Perikles var som vanligt härliga att såväl se som höra, de kändes dock lite trötta och jag håller därför inne toppbetyget den här gången.

Efter 45 säsonger som arrangör på Aspåsnäsets dansloge skulle Anders Thorén denna kväll tacka för sig och ta farväl av den plats som representerar hans stora livsgärning. En vemodig men också festlig kväll väntade och det var många som sökte sig till "Näset" denna afton för att tacka av Anders, men också för att ta farväl av danssommaren 2014 och uppleva den här (möjligen) sista kvällen på denna anrika arena.

Jag hade en riktigt bra kväll och dansade massor, det här är sannerligen ett av mina allra främsta favoritställen med ett utsökt skönt dansgolv och riktig logdans när den är som bäst. Mot slutet av kvällen tackade vi av Anders, samtidigt som vi även uppmärksammade Peo som vunnit Guldklav som "årets musiker". Jannez levererade förstås en toppenkväll, de är måhända i sin bästa form någonsin just nu och "hemma" på "Näset" gör de sig givetvis allra bäst.

En riktigt lyckad sensommarkväll avslutade en fantastisk sommar och en epok utan dess like, tack Anders för alla år och säkert 500 danskvällar, ditt bidrag till dansen i Jämtland saknar sannerligen motstycke.

Marakväll nummer två var här och även om dagen, efter en alltför kort natt, blev intensiv så hade vi ett helt annat läge inför kvällen än vi hade på fredagen, ett helt annat lugn. Med Lars och Jerry i entrén kunde jag lugnt se på när gästerna vällde in och överallt i lokalerna kunde jag känna en kontroll, personal som var på plats med nödvändig kunskap och med alla förberedelser avklarade. Linas fantastiska buffé stod uppdukat i nedre serveringen och jag tog mig tid till att göra några gäster sällskap för middag. Det var en obeskrivligt skön upplevelse, jag fick för en stund prova på känslan av att vara gäst vid vårt arrangemang och jag upplevde för första, men inte sista, gången den här kvällen en stor stolthet över vad vi alla tillsammans och var och en enskilt i vår personal gör för att Maran skall bli det allra bästa som den kan vara.

Allt snurrade på och vi levererade verkligen en riktigt bra Mara. Jag hoppas och tror att Folkets Park, detta Folkets hus, också kände stolthet och uppskattade detta vårt grepp att väcka huset ur sin slummer. Vi vill göra en Mara som i varje detalj representerar våra värderingar; inget trams med oväsentligheter men däremot stor omsorg i alla små detaljer som gör skillnad, dessutom i sann familjär anda där personal och gäster alla känner sig välkomna och uppskattade.

Strax efter klockan 04 kunde vi vinka av den sista gästen och påbörja det hårda efterarbetet. Hela söndagen åtgick till att städa och packa ihop allting, jag och Lars stannade sedan till måndagen som även den snabbt passerade medan vi lämnade tillbaka prylar, körde bort pant, packade allt övrigt i bilen, innan vi slutligen åter kunde låsa portarna till Parken och rulla hemåt. Mycket efterarbete återstod då men först väntade några dagar av total genomklappning, total däckning.

Jag vet inte längre vad ordet utsövd innebär, men vi tog iaf chansen att samla på oss sömntimmar denna morgon i Gäddede. Efter frukost där de flesta talade om planerade äventyrligheter för dagen så återvände jag till rummet för fler lugna timmar utan varken måsten eller någon som helst grad av planer. Cecilia och Anneli K. gjorde sällskap för en liten vandringstur och i lagom tid tills de återvände hade jag värmt upp bastun till oss. En bastu, utan bad i den kalla fjällsjön, var precis vad jag behövde för att än en gång kunna tryna in någon timme. Sagt och gjort, både jag och Cecilia välsignades åter av John B. och plötsligt var det åter dags att göra sig redo för middag.

Även andra dagens buffé var av det milt sagt enkla slaget, den här festliga lördagskvällen var det köttbullar och potatismos som stod på menyn. Mätta blev vi dock, till slut, varpå det var dags att åter bjuda upp till dans. Jag och Cecilia kidnappade ett exemplar av Radio!-repertoaren och passade på att göra lite anteckningar för att kunna ge bandet feedback efteråt. Dansmässigt så hade jag lite mer energi denna kväll, men inte mycket. Den lite klumpiga känslan kvarstod men så bjöd jag upp Anneli och vilken dans vi fick, klockren lyckträff med musik och danssällskap som bara smälte samman. Vad var det Gert sa, "Äntligen"?

Om Radio! kunde vi nu efter intensivt spisande säga lite mer saker, vi hann faktiskt ge viss konkret feedback under kvällens gång som ledde till småjusteringar direkt på plats. Det allmänna intrycket från fredagen bestod dock, och bekräftades av övriga som vi talade med, bra musik i bra tolkningar ger ett sammantaget mycket gott betyg.

DansYra-helg i Östersund och jag befinner mig i Norrköping, en märklig känsla men så blev det den här gången. Istället för OSD blev målet för kvällen denna lördag således ett annat, närmare bestämt Skultuna Lagårn där Perikles och Expanders duellerade. Märkliga danstider var det den här kvällen, 18-24 en helt vanlig lördag, sorgligt att se hur arrangörer på eget bevåg kapitulerar för dansens nördifiering och avveckling som folknöje. Med tanke på att vi hade en bra bit att åka samt att vi skulle hinna äta någonstans längs vägen så begav vi oss från Norrköping redan vid 15-tiden. Jag körde och i bilen fick vi sällskap av Fredrik M. och Stina N. från Linköping, samt Kristina S. som anslöt längs vägen. Vi åt middag på ett hak i Västerås, kändes som lokala maffiaklubben men maten var helt ok till rimliga priser.

På plats i tid tog vi dansgolvet i besittning från första stund, jag och Lina dansade första halvtimmen och vi formligen kämpade oss fram på ett golv som var totalt glidlöst. Efter denna inledning tänkte jag att kvällen skulle bli en riktig pina, ja kort och gott ogenomförbar för ganska snart gjorde det ont i kroppen och svetten flödade till följd av det myckna motståndet som golvet bjöd. Plötsligt upphörde dock glidlösheten och det gick att dansa, någon hade omärkbart lyckats valla golvet och hoppet om kvällen återvände.

Jag var inte sprudlande av energi så jag fick lov att tacka nej några gånger då jag kände att jag behövde vila, men ganska många härliga danser fick jag mig ändock till livs under kvällen. Perikles och Expanders levererade förstås båda bra, men för min del råder det ingen tvekan om vilka som segrade i duellen. Ty även om båda banden spelar utsökt bra så äger Perikles sköna repertoar stort över Expanders ofta styltiga låtar.

Rimliga priser men tråkigt fika sammanfattar upplevelsen från serveringen, jag behövde fylla på energi så jag köpte såväl smörgås som Trocadero och godbit, men någon magisk upplevelse var det inte.

Även på hemvägen var det jag som körde, övriga sov i perioder så jag njöt av en lugn och skön nattkörning på fina men mörka vägar.

Traditionell blandatkväll på Furuparken med Jannez, som så många gånger förr en onsdag eller torsdag i oktober. Vi hade haft det lite körigt att få ihop personal denna kväll då alla tycktes ha andra planer, vi fick dock ihop ett järngäng som i liten men naggande god skara klarade av kvällen med bravur.

Det blev en bra kväll med skapligt mycket folk och härlig puls, många var på plats i god tid och kvällen igenom var det hög stämning och hög temperatur på dansgolvet. I paus hade vi valt att pga personalbrist inte ha öppet i barfiket, vilket visade sig vara ett misstag för publiken var sannerligen ovanligt fikasugna och köpglada. Effektiv och väl förberedd personal klarade dock av trycket på bästa sätt och kön kapades fort, guldstjärna till tjejerna i köket.

Jannez var helnöjda och kvällen kan bara sammanfattas som fulländad, en kväll av detta slag visar sig Jannez från sin allra bästa sida och något annat betyg än fem kapsyler kan inte vara att tänka på.

Vi vaknade upp till lördag förmiddag intill Parken i Gävle, utsövda och redo för en lugn ledig dag. För att undvika alla horder av danstokar som gissningsvis skulle göra Gävle city osäkert så valde jag och Lina att bege oss till Valbo köpcentrum där vi drällde runt i några timmar. Vi shoppade inget men vi kollade runt på diverse, åt lunch samt handlade såväl mat som lite starkare drycker till en avskild middag "hemma" i husvagnen.

Laddade av dagens lugn tog vi denna afton Parken i besittning från första stund och jag fick en riktigt skön inledning på kvällen tillsammans med Lina. Kvällen fortsatte sedan för min del med många bra danser, nytt och beprövat blandades och jag hade en bra kväll. Det är verkligen synd att dansgolvets form skall förstöra så enormt mycket i dansen, det skulle kunna vara ett av de bästa dansgolven om utrymmet begränsades fysiskt till det "rätta" golvet och lite mer glidmedel påfördes, nu är det istället ett av de värsta dansgolven att dansa på.

Stor lycka för mig var det att Emelie O. dök upp den här kvällen och välsignade mig med en handfull danser, Emelie är en evig toppfavorit som alltid tycks lyckas få mig i det rätta danstillståndet oavsett vilket humör och form jag befinner mig i.

Om banden kan jag inte säga så mycket, Blender och Expanders levererade förstås stort. Excess och K-E dansade jag knappt till, kan tycka att Excess verkar rätt ok men inte överdrivet imponerande.

Efter en snabb nattdusch så återvände vi till husvagnen, regnet vräkte ner och det var lockande att bara krypa till kojs. Syndfullt sugna begav vi oss dock istället till Max där vi löpte nattamat som vi tog med "hem" och avnjöt. Vi upptäckte vid hemkomsten från Max att värmen i vagnen inte fungerade och inte heller 220V-uttagen. I ösregnet hade av någon anledning jordfelsbrytaren löst ut i byggcentralen vi var anslutna till, den gick dock bra att slå på igen och sedan kom värmen snabbt åter.

Nypremiär på Bollsta Folkets Hus väntade, med Lejonsson som arrangör i samverkan med Nilsolof och Rose-Marie som sedan i våras tagit över driften av detta anrika ställe. Jag anlände under torsdagseftermiddagen och upprättade läger i husvagnen på parkeringen bakom Folkets Hus. Lina kom med tåg från Norrköping och jag mötte upp henne i Kramfors strax efter midnatt.

Fredagen ägnades åt allehanda förberedelser, ett nytt ställe innebar nya praktiska rutiner, entrén skulle göras i ordning liksom garderoben dit nya brickor införskaffats. Vi bytte lampor och bar prylar, ja det var en väldig fart hela dagen. I serveringen skulle vårt koncept möta de rutiner och koncept som nu finns i huset genom Nilsolofs och Rose-Maries försorg, en ny utmaning för oss som annars alltid brukar sköta alla delar i våra arrangemang.

Det blev en mycket trevlig nypremiär med många glada gäster som tydligt visade sin uppskattning för såväl lokalerna som dansgolvet och själva faktumet att vi nu tagit dansen tillbaka till Bollsta. Zlips och Highlights bjöd som vanligt varandra och publiken på en riktigt bra match, något som inte minst flertalet extranummer visade prov på.

Jag och Lina fick till slut även vi dansa, innan det blev dags för mig att stärka upp garderoben under kvällens sista halvtimme. Vi hade en ovanligt lättsam uppgift i att bara behöva ta hand om efterarbete i entré och garderob, vi skulle dessutom stanna kvar till dagen efter så vi kunde rätt snart packa ihop för kvällen och krypa ner i den varma husvagnssängen.

Efter två helgers "ledighet" var det så dags att hälsa Furans främsta husband, Zlips, välkomna tillbaka. Lite bortskämd som jag blivit med Linas närvaro på Furankvällarna kändes det lite jobbigt att åter behöva klara mig utan henne, men med andra starka krafter närvarande så fungerade förstås allt väl. Karin chefade i fiket och på plats hade vi såväl Cecilia, Emma och Jasmine som Lars, Roger och Anette, även Helene dök in en liten stund och gjorde några handtag. Jag saknade dock Lina, hur duktiga vi andra än är så kan vi aldrig säkra kvalitet i alla led lika bra när inte hon är med oss.

Det blev en bra kväll med en supernöjd publik och en tillika välsmord orkester som fått bra respons hela kvällen igenom. Jag hade själv nöjet att få dansa hela två danser under kvällen, med såväl Jasmine som med Isabell, ett helt klart positivt inslag i en långdragen personlig danstorka.

Tack Zlips för en väl genomförd kväll, det är alltid lika trevligt att ha er på besök!

Blender på Furuparken första fredagen i december, en tradition sedan många år. Jag hade en tydlig känsla inför kvällen att detta skulle bli en riktig toppenkväll och den föraningen visade sig vara korrekt. Många gäster och en fantastiskt god blandning av folk, många saknade ansikten skådades den här kvällen och det kändes precis som det skall göra, hög stämning från första till sista stund.

Blender bjöd förstås på en toppenspelning, de har helt klart taggat till på nytt och förkylningar till trots så gav de verkligen allt, tveklöst högsta klass.

I personalen hade jag den här kvällen en blandning av nytt och beprövat, men vilka toppenresurser. Det märktes tydligt att antalet gäster var större och vi fick jobba hårt för att hinna leverera allt i paus, men jag känner stor stolthet över gänget som jobbade för vi levererade riktigt god service och ett fantastiskt utbud till grymt humana priser.

Tack alla för en höjdarkväll utöver det vanliga, såhär borde alla kvällar vara.

En ledig dag och en likaledes ledig kväll med egen dans i sikte väntade, fast givetvis inte en helt ledig dag då jag och Lina passade på att kombinera resan till Skönsberg med en affischeringsrunda för den annalkande Jannez/Sannex-kvällen på Bollsta FH den 4:e januari. Sagt och gjort, vi rullade hemifrån vid 15-tiden och tog rutten Bispgården-Långsele-Sollefteå-Bollsta-Kramfors-Härnösand-Sundsvall. Väl vid destinationen blev det kebabrullesmiddag innan vi intog Skönsbergs Folkets Hus ca 30 minuter efter avstamp. Flygblad för Bollsta lades ut, sedan var det dags att beträda dansgolvet.

Det blev en riktigt trevlig kväll med för mig många härliga danser, jag dansade mer än jag gjort på senare tid och hade en toppenkväll. Highlights levererade på topp och det var en fantastisk stämning i lokalen, publiken positivt mycket blandad och väldigt på hugget.

Vi stod över fika denna kväll, den sena middagen gjorde sitt till, skönt att slippa köa till den ostrukturerade fikaförsäljningen och det medelmåttiga fikat.

Efter kvällens slut rullade vi åter mot Selsålandet, Lina började köra och körde hela vägen till Bispgården där jag bytte av.