Normalt brukar man åka till Åre i betydligt klumpigare skor som inte göre sig besvär på ett dansgolv, men nu så var det dags att även sätta Åre på danskartan och svänga sina lurviga i nya Mix Megapol Arena. Jämtlandsnöjen stod för arrangemanget och på scenen återfann vi tre starka orkestrar. Det lösa dansgolvet var av typen sammantejpade masonitskivor, väldigt trögt till en början, fläckvis slipprigt en tid efter vallning, men på det stora hela faktiskt helt ok och klart godkänt.
Vad gäller orkestrarnas prestationer så gjorde Zlips precis vad som förväntades av dem, de lyckades dock inte charma mig till 100% den här kvällen så betyget blir fyra plus. Blender gav järnet och visade tydligt vilka som höll högst klass denna kväll. Jag har inte poängterat det explicit tidigare så det är väl dags nu; Maria är verkligen ett kraftpaket som passar perfekt i Blender och hon har nu funnit sig riktigt väl tillrätta i sin roll, strålande! Återstår då att säga något om Barbados, detta tragiska band vars klass varierar som årstiderna. Chris känns nu bättre inspelad i bandet än han gjorde i höstas, lite mindre pajas. Dock känns bandet fortfarande rätt skakigt och standarden i repertoar och framförande varierar verkligen. Det som drog ner betyget mest denna kväll var dock ljudet som var tidvis vedervärdigt och framförallt då på en sjukligt hög nivå. Åtgärdspaket nummer ett vore att kicka den där killen bakom mixerbordet, överhuvudtaget anser jag att det är fullständigt överflödigt och rent av kontraproduktivt att ha en aktiv ljudmixare under dansbandsspelningar. Hur som helst, det skrällde och distade saftigt och nivån var absolut över gränsvärdet för vad som är tillåtet. Ska man fortsätta anordna sådana här tillställningar bör Jämtlandsnöjen införskaffa ett elektroniskt öra, då slipper man diskutera ljudnivåfrågan.
Så vad kan man säga om kvällen i övrigt? Tja, var väl kanske en sisådär 600 personer, gissningsvis, svårt att uppskatta på ett så stort dansgolv, men gott om plats hela kvällen. Själv har jag ju egentligen inte så mycket för sådana här dansgalor, blir för stort och sterilt. Dessutom är ju publiken oftast klart annorlunda än man är van på vanliga danskvällar, med mycket dryckenskap och vad jag i danssammanhäng brukar kalla "lågfrekventare". Som vanligt när det inte finns någon damernas/herrarnas-ordning så blir det betydligt mycket mindre uppbjudet från min sida, en märklig företeelse men alltjämt ett obestridligt faktum. Helheten imponerade med andra ord inte, men det var väl vad jag skulle kalla för ok!
Avslutningsvis kan jag inte låta bli att ondgöra mig över biljettpriset för denna tillställning som i mina ögon var på en rent sjuk nivå. Som jämförelse kan nämnas dansmaran i Ö-vik där prislappen för en två timmar längre kväll med lika många band ligger på 160 spänn. Visst, publikmängden är större där (delvis påverkad av priset skulle jag påstå), men hur man än jämför så är 250 kronor i entré orimligt för en 6-timmars nonstop.
Jag körde från Optand, Ann, Bea, Petter och Mattias åkte med.