Efter en god natts sömn på pensionat Johansson passerade torsdagen huvudsakligen i Engströmskt sällskap. Närapå tre timmar tillbringades på Hanssons Loge där vi gjorde fint inför fredagskvällens dans. Därefter bjöds det på smaskig grillmat innan det var dags att bege sig mot Kovland och Ånäsparken. Jag åkte med Yohanna och slapp således köra den här gången, något jag givetvis njöt av till fullo. Vi anlände till Ånäsparken vid 19:50 och kunde således med god marginal inta dansgolvet till första dans.
Till skillnad mot onsdagsaftonen då jag endast hade en helt ok kväll så blev den här kvällen på Ånäsparken alldeles gudomligt superduperkanonbra, upplevelsen kan absolut jämföras med min allra första kväll i Kovland 1998. Det var mycket folk, men inte för mycket, lagom för mycket är kanske ett passande omdöme. Det var egentligen inte trångt någonstans men däremot var det många gånger som jag upplevde dansflödet såsom stillastående, ingen som helst rörelse framåt. För min del är det viktigt att det finns ett flöde, när det blir för stillastående upplever jag att dansen förlorar sin energi och blir lite tråkig. Det fanns sådana tendenser denna afton, men sådana negativa antydningar kunde dock inte rå på den magiska stämningen.
Eftersom jag var sjuk vid premiären (då Blender spelade på Ånäsparken) samt valde att som vanligt dansa på Aspåsnäset torsdagen före midsommar (då Shake spelade på Ånäsparken) så var detta min första kväll i Kovland detta år. Vad jag har längtat, måhända är detta det dansställe där jag upplevt allra mest kvalitativ dans, förmodligen är det så. Många kära återseenden med goda dansbekanta blev det den här kvällen, likväl som många toppendanser med favoriter som jag saknat oerhört mycket (AnKa, jag behöver och borde kanske inte tillägga det, but you're simply The Best). Jag lyckades förutom alla återseenden dessutom vid ett par tillfällen stå emot driften att som en självklarhet bara söka efter bekanta ansikten, således fick jag även nöjet att stifta bekantskap med några tidigare oprövade kort, alltid trevligt!
I paus köpte jag fika i form av läsk, macka och kaka. Mackan var ok men kändes lite "tunn". Kakan var även den ok, men den kunde ha haft en lite mer onyttig övertygelse. Noteras bör att Trocadero såldes både i 33cl glasflaska (berömvärt) och i 33cl aluminiumburk (dumheter), där den första kostade 10:- och den senare 15:-. Här exemplifieras något som jag tycker är djupt tragiskt, nämligen att vattenhandlarbranschen (bryggerierna) faktiskt lyckas lura oss till att välja ett dyrare förpackningsalternativ utan att det ger något som helst mervärde till produkten. Glasflaskan är idag väl prispressad och motarbetas därför hårt av branschen som genom att marknadsföra alternativa förpackningar försöker pressa upp priserna på en produkt som i sig inte förändras. Jag tycker att det är förvånande hur serveringar då ändå väljer det dyrare förpackningsalternativet, ty ett högre pris hämmar givetvis försäljningen och är till nackdel både för slutkunden och mellanhanden. Jag uppmanar härmed alla till att så långt det är möjligt köpa läsk i 33cl glasflaskor, att välja glasflaska framför aluminiumburk bidrar till att pressa priserna på läsk. Jag menar att läsk på serveringsställen absolut inte borde behöva kosta mer än 10:- per 33cl (med ett inköpspris på va 2:- per enhet ger det en bra och rimlig avans för serveringsstället).
Fikat avnjöt jag ute på dansverandan i trivsamt sällskap av AnKa och SvenJo. Vackert väder är magiskt, det gör att alla blir så glada, vackra och sprudlande, allt blir härligt helt enkelt! Detta är givetvis något som även påverkar orkestern, ty om än att Zlips alltid är bra så upplevde jag dem verkligen på topp den här kvällen, snäppet mer på hugget än kvällen innan men det kan rimligen tillskrivas den i Kovland större och aningen mer taggade danspubliken. Jag hade en toppenkväll från början till slut och detta innebär förmodligen att jag hädanefter i sommar kommer att tillhöra inventarierna på Ånäsparken på torsdagskvällarna. Jag dansade kvällens samtliga danser inklusive två extranummersdanser, helt outstanding. Tack till alla som gjorde mig sällskap på dansgolvet denna kväll, allra bäst är det när den man letar efter lägligt dyker upp mitt framför en, jag bara tackar och tar emot!
Efter dansen rullade vi åter mot Långsele. Jag hade ambitionen att skriva dagbok i bilen då jag ju slapp köra själv, men det blev inget författat. När jag kopplade upp mig blev jag snabbt medveten om vad som hänt, all media fylldes nämligen av nyheten om att Michael Jackson gått ur tiden, en musikalisk saga har således nått sitt slut. Vi surrade om detta och annat, Yohanna körde lagom lugnt och behagligt, tack för skjutsen. Väl i Långsele klädde jag om till MC-kläder och rullade hemåt mot Selsålandet dit jag anlände exakt 03:00, sommarnätter kan verkligen vara fantastiskt vackra och sköna och sådan var denna sommarnatt.