En ny samåkningslösning praktiserades denna kväll. Jag var den som körde till Kovland, från Selsålandet, och på vägen plockade jag upp passagerare från inte mindre än två anslutande bilar. Marie-Therese och Anders D. kom från Östersund och mötte upp i Selsviken medan Örjan kom från Långsele och anslöt i Bispgården. Till följd av lite kort framförhållning med samåkningsplanerandet så kom vi iväg lite sent från Selsviken, först vid 19:10, vilket innebar att en medelhastighet av 145 km/h skulle krävts för att lyckas anlända i tid till dansens början. Jag hissade storseglet men ymnigt regn begränsade dock möjligheterna till högre hastigheter så vi kom att anlända närapå tio minuter sent.
Väl inne på dansbanan så var givetvis dansen i full gång, huruvida Date startat hyffsat i tid kan jag således inte uttala mig om denna gång. Blötan gjorde att mina skor totalt saknade glid under de första två danserna och jag kände mig till följd av detta inte alls som mig själv. Moccasulor, jävla naturmaterial, tacka vet jag hård, glatt och vattentålig syntet! mutter För ovanlighetens skull tog det mig även flera danser innan jag började längta ut på dansverandan och under hela kvällen dansade jag faktiskt en hel del inomhus. Det kyliga och regniga vädret bidrog sannolikt även till den förhållandevis sparsmakade publiktillströmningen. Utan att säga att publikskaran var liten så var det dock verkligen gott om plats på golvet, en skön kontrast till föregående kväll i Hällesjö men det kändes väl så glest. Som vanligt var det ett påtagligt tjejöverskott och som kille får man i det läget se till att hålla ångan uppe. Normalt brukar jag tycka att det är lite lurigt att hitta folk på Ånäsparken för att danspubliken är så diger, men den här kvällen insåg jag att dansbanans form och storlek nog är en ack så bidragande orsak till svårigheterna med att medvetet få fatt i folk. Många trevliga danser blev det hur som helst under kvällens gång, mestadels med välbekanta dansvänner men jag stiftade även några nya bekantskaper. Date var riktigt bra med en som vanligt trevlig repertoar, dock kändes de lite slarviga och inte helt gedigna så toppbetyget får anstå till en annan gång.
I paus käkade vi oststutar och inmundigade Trocadero i bilen, på väg till och från parkeringen fick man navigera via de öar som fanns att finna mellan vattengroparna. Regn borde ju egentligen inte påverka en danskväll så mycket, men det går inte att komma ifrån att helhetskänslan blir vingklippt. Temperaturen var förvisso mycket mer dansvänlig än under föregående veckor, men regnet gjorde nu att fuktigheten trots allt ändock blev värre än när svetten sprutar som värst, inte så mysigt. Mot kvällens slut tappade jag tempo ordentligt, jag fick huvudvärk som kom krypande och slog sig ner i hela skulder-axel-nacke-huvud-partiet. Således kan jag tänka mig att jag kanske inte visade upp mina allra bästa sidor där på slutet, varken dans- eller umgängesmässigt. Omdömet totalt sett är att jag hade en riktigt kul kväll, men av flera skäl nåddes ingen rekordnotering och kvällen i Hällesjö dagen innan känns exempelvis som en mer fulländad afton. I bilen på väg hem verkade hur som helst alla nöjda med kvällen och Anders (som blev av med Ånäsparksoskulden denna kväll) verkade mer än nöjd. Jag tackar för övrigt för insatsen med att på hemvägen luckra upp mina hårt krampande axlar. Det var måhända inte någon enkelt bedrift när "patienten" samtidigt skulle hålla händerna på ratten, men likväl var det både uppskattat och verkningsfullt. När jag åter i Selsviken lämnade av östersundsresenärerna kändes det väldigt bra att vara den som endast hade tio minuters resa kvar hem till sängen i Selsålandet.