Efter förra veckans otrohet från min sida då jag åkte till Rahms Loge så var det den här onsdagen dags att komma hem igen, dvs att åka till Hällesjö och dansa. Samåkningskonstellationen var i stor grad ny den här gången och dessutom mycket speciell, jag körde och med i bilen var förutom Anders D. också Amanda L. samt min kära vän sedan evigheter Anna B. som bestämt sig för att våga sig ut på dans igen efter sisådär 15 år. Jag plockade upp Anna och Anders ute i Valla vid 18:30 och därefter Amanda inne i stan vid 18:40. Enligt tidplan rullade vi sedermera ut från stan prick 18:42 och anlände efter en lugn körning till Furuviken i lagom god tid 19:45, där ordinarie ankomstritual kunde genomföras och min parkering tagandes i besittning i vanlig ordning. I väntan på att Highlights skulle börja spela surrade vi lite med Örjan och Maria, jag och Örjan hade i förväg handskakat färgkoder för kvällen och enligt överenskommelse var han således röd medan jag var blå, det finns inge genvägar till den perfekta danskvällen.
Inledningsvis var det tunt med folk på dansgolvet och efter en timme kändes det fortfarande som att det skulle bli en kväll med gott om svängrum på dansgolvet. Denna förhoppning kom dock att grusas och när pausen närmade sig så hade trängseln tilltagit påtagligt. Efter pausen tycktes folkmängden sedan ha ökat ytterliggare och det blev jobbigt stökigt på dansgolvet, tyvärr på ett sätt som gjorde att jag hade svårt att riktigt njuta av tillvaron. Dansa gjorde jag dock utan avbrott, från första dans till sista extranummer. Det var riktigt tjockt med damer, som oftast, men den här gången var överskottet väldigt påtagligt och det är ju tråkigt för alla som inte får chansen att dansa så mycket som de skulle önska. Ett mycket varierat dansutbud fick jag mig till livs denna afton, allt från utsökta toppdanser till hopplösa transportupplevelser och däremellan även en handfull utmanande grundkursinsatser. Dansmässigt var detta alltså ingen rekordkväll, men en kul kväll var det hur som helst. En sak som kan och bör noteras om Furuviken är att här lyckas man verkligen mycket bra med att locka ut de riktigt unga till dansbanan, även om de kanske inte dansar de första gångerna så är de där och insuper atmosfären, dansen sätter sig i blodet på dem. På tal om unga kan jag här inte låta bli att reflektera över det oförstörda, orädda och obekymrat livsbejakande förhållningssätt till livet som yngre oftast uppvisar, något jag såg ett flertal exempel på denna kväll. Med detta sagt måste jag erkänna att även jag inser att jag inte längre tillhör den yngsta falangen på dansgolven, och att även jag känner hur vuxenheten tyvärr smugit sig på och gjort att saker ofta blir så onödigt mycket mer komplicerat än vad det egentligen behöver vara. Det kan vara bra att fundera lite på detta ibland, livet är för kort för att inte bejakas fullt ut!
Att få dansa till Highlights ensamma på scen under en helt vanlig danskväll var trevligt, de gånger jag dansat till dem har annars oftast varit vid nonstopdanser och det blir inte alls samma sak. Det kändes som ett mycket gott drag att boka in dem i Hällesjö och jag hoppas att detta blir en återkommande bokning. Den här kvällen visade de sig från sin allra bästa sida, de spelade bra, uppvisade en god glöd och energi på scenen, repertoaren kändes i mina ögon härligt varierad och tilltalande, samtidigt som jag sammantaget upplevde dem som homogena och konsekventa med sin egna tydliga stil. De uppfyller således alla kriterier för ett toppbetyg på LEJon-skalan, strålande mina herrar!
I paus blev det fika på filt bakom bilen, Anders hade gjort goda mackor och medtagit kanelsnäckor, jag tillhandahöll förstås Trocadero och Anna bjöd på jordgubbar. Allt man kunde önska fann med andra ord med och den mat vi inte hade med oss tror jag vi hann avhandla i samtalsform under den halvtimme som pausen varade, matprat är aldrig fel! Vädret var ok, inte så varmt men lagom för att sitta ute med jackan påtagen, det blåste lite och var således fritt från insekter (iaf upplevde inte jag att det fanns några).